Naser Hasso och Oscar Wallman är båda studenter vid samhällsplanerarprogrammet vid Karlstads universitet. Deras pågående studie av offentliga lekplatser och hur de upplevs av barn med synnedsättningar har genererat stort intresse.
Naser och Oscar, ni skriver just nu på er c-uppsats i kulturgeografi - berätta vad den handlar om
– Syftet är att undersöka barn med synnedsättningars upplevelser av offentliga lekplatser i urbana miljöer, säger Naser Hasso. Vår förhoppning är att resultatet kan användas för att hjälpa till att skapa potentiella tillgänglighetsanpassningar av offentliga lekplatser för barn med synnedsättningar.
– Vi har genomfört intervjuer och fältobservationer med barnfamiljer på Museiparkens lekplats i Karlstad samt i Örebro tillsammans med elever och pedagoger från en specialanpassad skola, säger Oscar Wallman. I Stockholm har vi varit på platsbesök på fem utvalda lekplatser för att undersöka hur de höll måttet för vad våra respondenter önskade under sina intervjuer.
Varför ville ni skriva en uppsats om just det här?
– Planering saknar ofta barnens perspektiv - även när det rör planering som kommer att påverka dem, säger Naser Hasso. Tillgången till offentliga lekplatser är del av vår allmänna rätt som människor och en viktig del av vår utveckling som individer när vi är barn. Efter att ha granskat tidigare forskning angående anpassning av lekplatser för barn med olika funktionsnedsättningar insåg vi att barn med synnedsättning lämnats utanför.
– Synnedsättning är en ofta osynlig funktionsnedsättning och som diagnos medför den ett spektrum av olika hinder och verkningar, säger Oscar Wallman. Det är därför svårt att anpassa för synnedsättningar på ett sätt som tillgodoser de specifika behov som skapas. Vi ville därför genomföra en studie som kunde skapa en bättre förståelse för barn med synnedsättningars unika upplevelser och låta dem själva få komma till talan om vad som saknas, vad de behöver och vad de anser kan förbättras.
Har ni upptäckt något speciellt under ert arbete med c-uppsatsen?
– Under arbetet har vi insett vilken skillnad även små förändringar på lekplatser kan ha för barn med synnedsättning, säger Naser Hasso. För vissa barn räcker det med något så enkelt som en mer och bättre uttänkt färgplacering för att de ska kunna använda lekplatsen mer fritt. Men för andra krävs det mer ingående åtgärder i alltifrån hur lekutrustning designas och byggs eller vilket material som används som underlag för dessa lekplatser.
– Vi har även nått insikten att den urbana strukturen spelar en viktig roll för barnen då deras mobilitet till och från dessa lekplatser är en avgörande faktor för hur de kan använda dem, säger Oscar Wallman. Våra resultat har visat oss att det finns betydligt mer vi kan göra som planerare för att främja barn med synnedsättningars behov i anslutning till offentliga lekplatser.
Ni har varit med i poddar och pratat om uppsatsen, varför tror ni att den har fått uppmärksamhet?
– Vi pratar mer och mer om tillgänglighet i planering idag, säger Naser Hasso. Det är en av de mest relevanta diskussionerna som försiggår både yrkesmässigt och akademiskt för hur stadsmiljöer kan bli bättre än vad de varit för individer med olika funktionsnedsättningar.
– Barn med synnedsättning, deras behov och upplevelser, har inte diskuterats i den omfattning som kanske krävs än, säger Oscar Wallman. Därför tror vi att det finns ett ökat intresse för vår studie då den kan hjälpa att täcka ett behov.
