Att samlas i hyperdigitaliserade arbetsplatser blir allt vanligare. I forskningsprojektet ”Den postdigitala arbetsplatsen: Coworking spaces som industri och rörelse” ska André Jansson och Karin Fast reda ut spänningarna i branschen.
Co-working spaces blir en plats att samlas på. Företagens webbplatser och sociala medier-konton har en retorik som gärna visar att de vill vara en slags motståndskraft mot rådande strömningar och arbetsetik. Man vill bjuda in till en slags varm gemenskap för alla de människor som har tillfälliga och lite riskfyllda anställningar. I tidigare forskning om co-working och co-working spaces identifieras den här typen av arbetsplatser som trendsättande för hur arbetsytor och arbetssätt ska se ut. Men det finns paradoxer att titta närmare på.
- Samtidigt som de här företagen vill vara hyperdigitala, utrustade med 3D-printers och locka med passerkort i form av appar så finns det också en strävan efter att erbjuda ytor där en motsatt logik råder, säger Karin Fast, universitetslektor i medie- och kommunikationsvetenskap.
- Det kan röra sig om tillgång till bordtennisbord, yoga och ytor som där du bara kan hänga och dricka kaffe. Det paradoxala med att samtidigt vara en hyperdigital och lekfull arbetsplats som ska vara så långt ifrån skärmlivet och medieberoende på en och samma gång är intressant.
Karin Fast tror att coworking spaces är en föregångare till nya tendenser och trender inom arbete i stort och att man kan se dem som ett prisma för nya arbetsmönster.
- Men jag utgår inte ifrån att arbete bara förändras genom ny teknologi och digitalisering. Det förändras också på grund av ideologiska strömningar och ekonomiska och politiska beslut för hur vi ska arbeta.
Vi har alla drabbats av en chockdigitalisering under 2020. Har det gjort att samhället i stort har kommit ikapp det som coworking-företagen har startat?
- Det där är jättespännande att tänka kring, säger Karin Fast. Vår första tanke var: Vad kommer att hända med den här affärsmodellen och den här marknaden?
Preliminära analyser av branschen pekar på två olika scenarion.
- Det ena säger att nu har vi lärt oss att vi inte måste befinna oss på en konkret arbetsplats som en arbetsgivare tillhandahåller. Vi kan förvänta oss att våra arbetsgivare än mer vill att vi cirkulerar mellan olika platser. Det är smidiga lösningar för arbetsgivare och skulle tala för att marknaden för coworking spaces kommer att växa ytterligare och bli ännu mer eftertraktad.
- Den andra analysen visar att vi har blivit vana att arbeta hemifrån och installerat avancerade hemmakontor. Då kanske företagen har svårare att locka över oss till de här coworking spaces.
Frågan är fortfarande öppen och framtiden får utvisa vad som händer med branschen. Karin Fast tror att den här typen av fenomen som snabbt har blivit stort kommer att överleva även om några aktörer kommer att duka under.
Ännu finns ingen empirisk studie som ur ett kritiskt helhetsperspektiv studerar fenomenet med coworking spaces på det sätt ni vill göra i ert projekt. Hur ska du och André Jansson gå tillväga?
- Vi kommer att ha en mångfacetterad metod. Som en del kommer vi att titta på hur de här företagen representerar och gestaltar sig på olika sätt - hur de framställer sig i sociala medier, i bloggar och på deras webbsidor. Men också hur de genom estetik och interiör kommunicerar någon form av värden och uttryck. Vi gör alltså en sociosemiotisk analys som fokuserar på det språkliga och det visuella.
När läget tillåter kommer Karin Fast och André Jansson också att aktivt använda sig av och etnografiskt studera coworking spaces. Att släppa det fasta kontorsrummet och vara de där mobila och flexibla arbetarna som hoppar runt mellan arbetsplatser.
- Tanken är att vi ska besöka mellan åtta och tio olika coworking spaces för att se variationer och skillnader. Om vi stannar mellan en till två dagar hinner vi få en ganska bra uppfattning utan att fastna för länge på samma ställe. Det vi vill åt med besöken är att mejsla fram kärntyper av coworking spaces som vi sedan kan återvända till en längre period för att studera hur de är utformade. Det estetiska, utsmyckningen, interiören, hur man med arkitektur försöker balansera det hyperdigitala skärmlivet med lounger eller andra typer av aktivitetsrum - det är de postdigitala spänningarna vi är ute efter.
Ni är bland annat intresserade av coworking spaces roll i staden, och hur de samspelar med processer som gentrifiering och social stratifiering. Varför då?
- Företagen är spännande som urbana aktörer. Deras roll i staden är intressant därför att å ena sidan gör de en väldigt stor poäng av att de är inkluderande och bidrar till det lokala. De beskriver sig gärna som en slags smältdegel i staden. Å andra sidan så vet vi att coworking spaces kan vara dyra för de här prekära arbetarna med projektbaserade anställningar. Det kan också krävas ett visst kulturellt kapital för att känna sig ”hemma”. Så de kan vara exkluderande på olika sätt, vilket i sin tur kan påverka vem som har ”rätt” till olika delar av staden.
Att undersöka just det exkluderande är en del i forskningsprojektet ”Den postdigitala arbetsplatsen: Coworking spaces som industri och rörelse”. Det finns också kritik mot branschen att gentrifiering snabbas på genom företagens strategiska etableringar. Att arbetarklass motas bort av en välmående medelklass är en sedan länge etablerad urban politisk debatt.
- Företagen dyker även upp i områden som redan är gentrifierade. Där sker någon slags supergentrifiering genom att stora kedjor som har resurser att etablera sig gör det. Då byts ett välmående befolkningssegment ut mot ett ännu mer välmående. Det finns behjärtansvärda gräsrotsalternativ som verkligen vill åstadkomma någon form av social förändring och motverka gentrifiering men de aktörerna löper, kan man anta, allt större risk att konkurreras ut när branschen koncentreras till stora kedjor.
- Vi hoppas även att vi ska kunna landa på några mer socialt orienterade coworkin spaces för att också belysa den delen av branschen. Då kanske vi får mer insikt i deras syn på hur de tycker att de bidrar till att motverka eller främja gentrifiering på ett schysst sätt.
Post pandemi, handsprit och social distansering – kan coworking spaces vara ett hot mot kontorsägande företag?
- Etablerade kontorshotell har funnits lika länge som det har funnits kontorsarbetare. Men man ser att diskursen och jargongen från coworking-fältet nu sipprar in även där. Den mer traditionella kontorsuthyrarbranschen omformar sig till coworking spaces och erbjuder sådana ytor istället för vanliga kontorsytor. De hävdar att de är revolutionerande och står för något nytt, men i själva verket är det kanske bara nya namn och beskrivningar. Det är just den ”revolutionerande” potentialen hos branschen vi behöver ifrågasätta. Lika mycket som vi bejakar vad som faktiskt är nytt med coworking spaces så vill ju vi som forskare försöka se vad som är ”the same old story” fast i ny skrud.
Projektet ”Den postdigitala arbetsplatsen: Coworking spaces som industri och rörelse” finansieras av Vetenskapsrådet för perioden 2021 - 25.
Projektledare är André Jansson och medforskare Karin Fast.
