Profilen

Aida Alvinius är född i den lilla staden Bosanska Gradiska som var en av de första städerna i Bosnien som kriget nådde 1990. Aida, som levde under svåra förhållanden med sin familj i ett par år, flydde till slut 1992 med sin mamma. De fick juridisk hjälp av en god vän till familjen att lämna landet. De kom till Sverige och Karlstad som flyktingar.
- Vi bodde till en början i Klara i ett hus på Bryggaregatan som var avsett för flyktingar, minns Aida. Jag fick många vänner där, som jag har kvar än idag. Vi läste svenska tillsammans och vi gick i skolan. Jag är så stolt över oss alla – det har gått bra för oss allihop!

Tidig studieambition

Aida är en driven kvinna som alltid tyckt om att studera. Hon har inte mindre än två fil.kand. i arbetsvetenskap och statsvetenskap. Hon har även en magisterexamen i sociologi och har läst strökurser i interkultur, rättskunskap och genus.
- Jag har en inre drivkraft när det gäller studier. Tyvärr har jag inte alltid möts av förståelse för min studieambition av mina lärare. Men min hemspråkslärare och kulturella tolk, Dobrila Jovancic, har varit ett stort stöd. Hon har lärt mig de svenska sociala koderna och uppmuntrade mig tidigt att sikta mot universitetsstudier. 

Och så blev det. Aida har sammanlagt studerat 12 år på Karlstads universitet. Hon säger att det känns som hennes andra hem. 

Drömmen att forska

- Universitetet är en kunskapskälla som ständigt ger mig positiv energi – jag gillar den akademiska miljön! Min största dröm har alltid varit att få forska vilket jag vid ett tillfälle, år 2002, berättade för en av professorerna i sociologi. Då fick jag svaret att jag var för ung men om jag verkligen ville bli forskare skulle jag nå mitt mål någon dag. Idag är denna professor min huvudhandledare.

Efter enträgna försök att få en tjänst med forskningsanknytning fick Aida till slut jobb som forskningsassistent på Socialstyrelsen. Samtidigt som hon arbetade pluggade hon, jobbade extra inom äldrevården och som tolk. Med tiden dök det upp en tjänst som forskningsassistent på Försvarshögskolan.
- Många sa att jag inte hade någon chans att få jobbet men jag sökte och fick komma på intervju. Väl där kände jag att här vill jag vara! Jag fick inte jobbet då, men några månader senare blev jag uppringd av min nuvarande projektledare, professor Gerry Larsson. Han undrade om jag ville jobba med honom i hans projekt. Han trodde på mig som framtida forskare – äntligen!

Aida skulle bara vara anställd vid Försvarshögskolan i några månader men blev kvar. Numera kombinerar hon sin anställning som forskarassistent vid Institutionen för säkerhet, strategi och ledarskap, ISSL Karlstad med en doktorandtjänst på Karlstads universitet. 

Konfliktens mekanismer

- Jag jobbar inom flera forskningsområden . Till exempel, ledarskap och stress, rekrytering men också med ett nytt utbildningskoncept Aktivt medarbetarskap, på Försvarshögskolan. Samtidigt läser jag doktorandkurser på universitetet och har under tiden initierat samverkan mellan Försvarshögskolan och ämnet sociologi som resulterade i en vetenskaplig artikel i samarbete med professor Bengt Starrin. Själv skriver jag en avhandling om byråkratiska organisationers anpassning till påfrestande förhållanden. Min dröm om att forska har till slut gått i uppfyllelse! Samtidigt bearbetar jag min bakgrund och försöker förstå vad jag varit med om som barn genom min forskning. Och rent teoretiskt kan jag numera förstå det – det finns många mekanismer i människor och i omgivningen som kan trigga igång en konflikt.

Revansch och kärlek

Aida är också mentor och handledare för studenter. Det ser hon som ett sätt att ge tillbaka.
- Jag har velat hjälpa andra med den hjälp som jag tidvis inte fick när jag studerade. Ingen såg min potential, kanske berodde det på resursbrist.

Var får Aida Alvinius sin energi ifrån? Varifrån kommer den inre kraften? För kraft finns det. Det senaste året har Aida även engagerat sig politiskt.
- Jag har precis läst självbiografin av Zlatan Ibrahimović. Till en början var jag lite skeptisk till boken men mycket som står i den är så sant. Som invandrare är du alltid i underläge. Ur det skapas en revanschlusta utan dess like – jag ska nog visa att jag kan! En annan drivkraft är att alltid vara lite småförbannad och inte så förlåtande mot allt. Det är nog därför jag har engagerat mig politiskt, det finns så mycket orättvisor i samhället.

För ett och ett halvt år sen kom det in en väldigt speciell person i Aidas liv – Aida blev mamma till en liten flicka.
- Vilken villkorslös kärlek det är! Som mamma känns det så bra att få forma min dotter i ett land i fred. Hon slipper förhoppningsvis mina hemska upplevelser som barn och får hitta sin egen drivkraft. Jag ska ge henne allt jag kan och lära henne att skapa förutsättningar för sin egen framgång. Ett ”föräldraledarskap” som är nog så svårt!

Nu har du egen familj med allt vad det innebär. Blir inte ditt jobb påfrestande för dig med tanke på din bakgrund?
- Ibland kan det bli för mäktigt. Men samtidigt har jag ju förståelse för de som jag intervjuar, de har varit med om samma hemska upplevelser som jag. Och längs vägen lär jag mig också att uppskatta hur bra vi har det i Sverige. Men när jag kommer hem stänger jag av allt – jag har en stor passion för mitt jobb men det är alltid min familj jag kommer hem till – de är alltid nummer 1!